User Profile

Känns som en berättelse jag läst flera gånger förut, i olika varianter, fast denna gång på Island. Väldigt mycket Island. Snöklädda fjäll, fjordar, vulkaner, små samhällen där alla känner alla. Jag uppskattar Snöblind, men det är inte den kriminalhistoria jag skulle rekommendera i första hand.

Själens telegraf får mig att tänka på Lina Wolffs Liken vi begravde, och även på Björnjägarens döttrar av Annelie Jordahl. Unga kvinnor som växer upp i extrema omständigheter, omgivna av lögner och "klara dig själv"-mentalitet. Den hittills bästa roman jag läst av Amanda Svensson.

Jag lärde mig mycket av Patrik Svenssons väldokumenterade berättelse om sina förfäder, en statarfamilj som levde i svår nöd. Han väver skickligt ihop fakta ur historiska dokument med empati och känsla för dramaturgi. Alla borde läsa denna bok.

Skuggflickan handlar om ett kriminellt nätverk i Umeå, som främst inriktar sig på handel med droger och unga flickor. Just när jag trodde hemskheterna nått sin kulmen, dök nya vändningar upp. Skrämmande likt verkligheten, får jag gissa, och dessutom på min geografiska hemmaplan. Dynamiken mellan de omaka poliserna Charlotte och Per fortsätter utvecklas, som brukligt är i deckarserier. Befriande nog har ingen av dem alkoholproblem, jazzklubbsberoende eller andra vanligt förekommande åkommor hos utredare i nordiska kriminalromaner. Anki Edvinsson har sin egen stil, vilket jag uppskattar.

Diops stil är fenomenal; allt han skriver går rakt in i solar plexus. Tyvärr för denna blödiga läsare, handlar romanen om lidande och död i skyttegravskriget 1914-18. Tarmarna hänger utanför kroppen på berättarpersonens bästa vän. Jag lade boken ifrån mig, för den berörde för starkt, men jag önskar att jag klarar av att läsa den någon gång i framtiden. Diop skriver fantastiskt bra.